-
Vaknar av att nån skriker mitt namn och slår upp ögonen och blicken hamnar på hög med datorsladdar. Mår inte bra av den synen. Läser på internet. Allt verkar ha vänt. Typ ben & Jerrys stöder antikaptitalismen (man ba va) och bildt är uthängd och en artikel om hur kass regeringen är som satsar pisslite på att folk ska åka mer tåg.
I veckan var det typ katastrofkänslor. Alla vara arga, rasande, på saker, folk dödades med motorsågar utan anledning, juholt står och gråter och vill bara dö för att han har gjort bort sig och väljarna ba flyr i ren panikångest, packar väskorna och ba slänger i det allra nödvändigaste springer ut på gatan letar efter nånstans att bo. Skräckögon överallt.
Nu ska jag ta en kaffe i en ful gammal kopp och vara nöjd i soffan.
-
Återfall
-
Vaknar på ett hotellrum i Göteborg, slår upp ögonen och blicken hamnar i taket, tänker; JORDEN ÄR EN Ö. Sen kommer de, som ett snöre som dras med en propp, tillfällig tystnad, och sen fullständigt ööööööööööööös - metaforerna. Tänker:
ska berätta om en ö jag hade när jag var liten eller inte hade, min pappa visade mig ön sen åkte jag dit själv för jag var så fascinerad, eller snarare besatt av smaken av hallon ja det var hallon på ön hallon hallon mmm tar de med händerna rinner hallonsaft ner i handflatan slickar i handflatan tittar på handen (varför är det typ "sentimentalt" svenskt 70-talsljus? jag är an född på 80-talet, nästan 90 fan.) koncentrera dig på metaforen det här kan bli en tes eller nåt jooo hallonen åkte ut dit då och då eller vadå typ varje dag ju annars är det ju helt värdelöst hahaha ja varje dag typ som ett jävla psykobarn såhär aspbergers och bygger en koja bredvid eller nån slags box iaf som jag målar! färgen rinner ner på hallonrötterna som gör hallonen fula sen blir det bara en risbuske kva (kvaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaar). fyfan vilken fin metafor.
Ligger kvar i vad som känns som minst en halvtimme och spänner mig i sängen, kommer på hur sjukt mörkt det är, kompakt mörker. Funderar på om man kan SE IN i mörkret, som att det finns nivåer och ju längre man se desto djupare kommer man.
Somnar. Fast det dundrar inte som Vidars.
-
Vaknar på ett hotellrum i Göteborg, slår upp ögonen och blicken hamnar i taket, tänker; JORDEN ÄR EN Ö. Sen kommer de, som ett snöre som dras med en propp, tillfällig tystnad, och sen fullständigt ööööööööööööös - metaforerna. Tänker:
ska berätta om en ö jag hade när jag var liten eller inte hade, min pappa visade mig ön sen åkte jag dit själv för jag var så fascinerad, eller snarare besatt av smaken av hallon ja det var hallon på ön hallon hallon mmm tar de med händerna rinner hallonsaft ner i handflatan slickar i handflatan tittar på handen (varför är det typ "sentimentalt" svenskt 70-talsljus? jag är an född på 80-talet, nästan 90 fan.) koncentrera dig på metaforen det här kan bli en tes eller nåt jooo hallonen åkte ut dit då och då eller vadå typ varje dag ju annars är det ju helt värdelöst hahaha ja varje dag typ som ett jävla psykobarn såhär aspbergers och bygger en koja bredvid eller nån slags box iaf som jag målar! färgen rinner ner på hallonrötterna som gör hallonen fula sen blir det bara en risbuske kva (kvaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaar). fyfan vilken fin metafor.
Ligger kvar i vad som känns som minst en halvtimme och spänner mig i sängen, kommer på hur sjukt mörkt det är, kompakt mörker. Funderar på om man kan SE IN i mörkret, som att det finns nivåer och ju längre man se desto djupare kommer man.
Somnar. Fast det dundrar inte som Vidars.
-
ENSAMKOMA
-
Jo, jag var på fest igår.
En kväll i magins tecken.
Till en början verkade den normal. Jag kraxade i en soffa med en sur i handen, skvalpade med den när jag vinglade till hits. Pratade om sex. Jag pratar inte om sex. Inte i detalj. Det intressanta är att jag obemärkt formulerar mig annorlunda. Uttrycker mig slingrande noggrant, utstuderat cirkulerande. Inte alls som jag brukar - ett klumpigt språk, nästan vulgärt - men taktfullt avväpnande.
Vi pratade om sexuell frustration. Den största frustrationen av alla vardagliga bekymmer.
Vad den ger upphov till ett hopplöst infinnande. "Om jag bara slapp vakna ensam!?". "Jag har försökt, men börjar alltid gråta!".
Sen pratade vi om infinnande. Eller snarare, välbefinnande. Och jag refererar till The Hours. Jag refererar alltid till The Hours. Jag vet, jag vet, jag är en tant.
"I remember one morning. Getting up at dawn. There was such a sense of possibility, you know, that feeling?
And I remember thinking to my self - this is the beginning of happiness, this is where it starts. And of course there will always be more!
It never occurred to me it wasn't the beginning.
It was happiness.
It was The Moment.
Right there."
-
Vidare springer vi till Trädgården. Slusk. Sippar på en öl. Ruvar på en lave, som vanligt. Människor med skägg och tofs. Glor på dem och definierar. Hjärnans obarmhärtiga vapen.
Colombine på Trädgården.
Skottsäkra väggar. Innanför dem råder anarki i svensk oförskämdhet - man är tacksam till vad man "fått", på ett ängsligt självdyrkarsätt.
Vi svamlar och sitter längst bak i hönshuset. Tuppar springer lösa, dansar vid de malätna sofforna.
Då tar vi fram tarotkorten.
Solution: † Death †
(Note: Kortet indikerar återfödsel. Något som gått förlorat i en gammal cykel kommer uppstå igen.)
-
Jo, jag var på fest igår.
En kväll i magins tecken.
Till en början verkade den normal. Jag kraxade i en soffa med en sur i handen, skvalpade med den när jag vinglade till hits. Pratade om sex. Jag pratar inte om sex. Inte i detalj. Det intressanta är att jag obemärkt formulerar mig annorlunda. Uttrycker mig slingrande noggrant, utstuderat cirkulerande. Inte alls som jag brukar - ett klumpigt språk, nästan vulgärt - men taktfullt avväpnande.
Vi pratade om sexuell frustration. Den största frustrationen av alla vardagliga bekymmer.
Vad den ger upphov till ett hopplöst infinnande. "Om jag bara slapp vakna ensam!?". "Jag har försökt, men börjar alltid gråta!".
Sen pratade vi om infinnande. Eller snarare, välbefinnande. Och jag refererar till The Hours. Jag refererar alltid till The Hours. Jag vet, jag vet, jag är en tant.
"I remember one morning. Getting up at dawn. There was such a sense of possibility, you know, that feeling?
And I remember thinking to my self - this is the beginning of happiness, this is where it starts. And of course there will always be more!
It never occurred to me it wasn't the beginning.
It was happiness.
It was The Moment.
Right there."
-
Vidare springer vi till Trädgården. Slusk. Sippar på en öl. Ruvar på en lave, som vanligt. Människor med skägg och tofs. Glor på dem och definierar. Hjärnans obarmhärtiga vapen.
Colombine på Trädgården.
Skottsäkra väggar. Innanför dem råder anarki i svensk oförskämdhet - man är tacksam till vad man "fått", på ett ängsligt självdyrkarsätt.
Vi svamlar och sitter längst bak i hönshuset. Tuppar springer lösa, dansar vid de malätna sofforna.
Då tar vi fram tarotkorten.
Solution: † Death †
(Note: Kortet indikerar återfödsel. Något som gått förlorat i en gammal cykel kommer uppstå igen.)
-
FRUSTRATION
-
Sommarnattsjävel kommer på kvällen. Då ska vickan leka. Sitta på en "lave" och ruva på en öl. Se ner i ölen ovanifrån och tänka ååeh! ska ge dig allt. le dumt.
Sen kommer jag på att:
marken blivit grön av att solen gått upp. Men då skrattar de bara och pekar på en. Så får man skamset gå hem igen. Så börjar det om.
Jo! Jag var på Trädgården ikväll.
Satt på bion tidigare och åt en ostmacka. Folk blir så osäkra på bion! Men sen finns det ju inget vedertaget beteende.
Filmen kör på och gör allt för att framkalla en rad olika känslor. Bara för att nämna en:
Avund.
Men man FÅR inte reagera! I allfall inte för pinit. Folk kanske lägger ett symboliskt värde i ordet mobiltelefon när de ber dem stänga av den.
Jag blir avtänd på filmen när andra reagerar högljutt på den.
-
Sommarnattsjävel kommer på kvällen. Då ska vickan leka. Sitta på en "lave" och ruva på en öl. Se ner i ölen ovanifrån och tänka ååeh! ska ge dig allt. le dumt.
Sen kommer jag på att:
marken blivit grön av att solen gått upp. Men då skrattar de bara och pekar på en. Så får man skamset gå hem igen. Så börjar det om.
Jo! Jag var på Trädgården ikväll.
Satt på bion tidigare och åt en ostmacka. Folk blir så osäkra på bion! Men sen finns det ju inget vedertaget beteende.
Filmen kör på och gör allt för att framkalla en rad olika känslor. Bara för att nämna en:
Avund.
Men man FÅR inte reagera! I allfall inte för pinit. Folk kanske lägger ett symboliskt värde i ordet mobiltelefon när de ber dem stänga av den.
Jag blir avtänd på filmen när andra reagerar högljutt på den.
-
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)