-
Vaknar på ett hotellrum i Göteborg, slår upp ögonen och blicken hamnar i taket, tänker; JORDEN ÄR EN Ö. Sen kommer de, som ett snöre som dras med en propp, tillfällig tystnad, och sen fullständigt ööööööööööööös - metaforerna. Tänker:
ska berätta om en ö jag hade när jag var liten eller inte hade, min pappa visade mig ön sen åkte jag dit själv för jag var så fascinerad, eller snarare besatt av smaken av hallon ja det var hallon på ön hallon hallon mmm tar de med händerna rinner hallonsaft ner i handflatan slickar i handflatan tittar på handen (varför är det typ "sentimentalt" svenskt 70-talsljus? jag är an född på 80-talet, nästan 90 fan.) koncentrera dig på metaforen det här kan bli en tes eller nåt jooo hallonen åkte ut dit då och då eller vadå typ varje dag ju annars är det ju helt värdelöst hahaha ja varje dag typ som ett jävla psykobarn såhär aspbergers och bygger en koja bredvid eller nån slags box iaf som jag målar! färgen rinner ner på hallonrötterna som gör hallonen fula sen blir det bara en risbuske kva (kvaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaar). fyfan vilken fin metafor.
Ligger kvar i vad som känns som minst en halvtimme och spänner mig i sängen, kommer på hur sjukt mörkt det är, kompakt mörker. Funderar på om man kan SE IN i mörkret, som att det finns nivåer och ju längre man se desto djupare kommer man.
Somnar. Fast det dundrar inte som Vidars.
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar