-
Jo, jag var på fest igår.
En kväll i magins tecken.
Till en början verkade den normal. Jag kraxade i en soffa med en sur i handen, skvalpade med den när jag vinglade till hits. Pratade om sex. Jag pratar inte om sex. Inte i detalj. Det intressanta är att jag obemärkt formulerar mig annorlunda. Uttrycker mig slingrande noggrant, utstuderat cirkulerande. Inte alls som jag brukar - ett klumpigt språk, nästan vulgärt - men taktfullt avväpnande.
Vi pratade om sexuell frustration. Den största frustrationen av alla vardagliga bekymmer.
Vad den ger upphov till ett hopplöst infinnande. "Om jag bara slapp vakna ensam!?". "Jag har försökt, men börjar alltid gråta!".
Sen pratade vi om infinnande. Eller snarare, välbefinnande. Och jag refererar till The Hours. Jag refererar alltid till The Hours. Jag vet, jag vet, jag är en tant.
"I remember one morning. Getting up at dawn. There was such a sense of possibility, you know, that feeling?
And I remember thinking to my self - this is the beginning of happiness, this is where it starts. And of course there will always be more!
It never occurred to me it wasn't the beginning.
It was happiness.
It was The Moment.
Right there."
-
Vidare springer vi till Trädgården. Slusk. Sippar på en öl. Ruvar på en lave, som vanligt. Människor med skägg och tofs. Glor på dem och definierar. Hjärnans obarmhärtiga vapen.
Colombine på Trädgården.
Skottsäkra väggar. Innanför dem råder anarki i svensk oförskämdhet - man är tacksam till vad man "fått", på ett ängsligt självdyrkarsätt.
Vi svamlar och sitter längst bak i hönshuset. Tuppar springer lösa, dansar vid de malätna sofforna.
Då tar vi fram tarotkorten.
Solution: † Death †
(Note: Kortet indikerar återfödsel. Något som gått förlorat i en gammal cykel kommer uppstå igen.)
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar